Tove är Viscarias Anrikningschef. Här berättar hon om jobbet, sin yrkesbakgrund och vad som lockade henne till tjänsten hon har idag.

─ Mitt yrkesliv började med att jag arbetade som mekaniker i förädlingsverken på LKAB efter gymnasiet. Där fick jag möjlighet att bli chef väldigt tidigt. Jag var bara 22 år när jag erbjöds mitt första chefsjobb och redan från start visste jag att jag skulle trivas. Genom chefsrollen har jag lärt mig mycket om både mig själv och relationen till andra människor. Innan jag började hos Viscaria hann jag arbeta som verkschef på LKAB 2:s största förädlingsverk, som heter KA3/KK4.

Har du gått någon speciell utbildning?
─ Parallellt med jobbet har jag gått ett program inom ledarskap och organisation. Jag har inte tagit min kandidatexamen än; emellanåt har jag pausat studierna under föräldraledighet eller när det har varit intensiva perioder i jobbet. Men jag har haft mycket glädje av det jag lärt mig hittills och i vår planerar jag att ta upp studierna igen. Det är fantastiskt hur det går att komma vidare i karriären utan examen och sedan plocka upp studierna igen vid ett annat tillfälle. Jag tror att det aldrig är för sent. För min del har det varit väldigt positivt att plugga parallellt med arbetet och jag tror att det ofta är en fördel även för arbetsgivaren.

Hur kom det sig att du sökte tjänsten du har nu på Viscaria?
Jag blev uppringd av en rekryterare. När jag berättade om samtalet för min sambo blev han eld och lågor och det var hans reaktion som fick mig att på allvar börja fundera över jobberbjudandet. Innan dess hade jag ingen tydlig uppfattning om vad Viscaria gjorde. Men när jag satte mig in i deras verksamhet insåg jag att det här var en chans jag inte fick missa.

Vad gör du på jobbet?
Jag ansvarar för uppbyggnaden av Viscarias anrikningsverk, och när uppbyggnaden är klar kommer jag att ansvara för driften. Det är en ganska ovanlig kombination att både projektleda och sedan drifta ett verk. Men det är väldigt roligt! Ena dagen sitter jag med miljötillståndsfrågor, en annan med frågor om AI och digitalisering. En tredje dag kan vara full av processfrågor och labbförsök. Jag har ett väldigt stimulerande jobb och fantastiska människor runt mig som gör att inget känns omöjligt.

Hur är det att jobba på ett relativt nytt företag?
Det är spännande att vara med redan från uppbyggnadsfasen. Än så länge är vi ganska få som jobbar på Viscaria och vi har en organisation som är flexibel med korta beslutsvägar. Alla känner alla och det är transparent och inkluderande. Jag upplever att det inte finns några stängda forum. Som anställd känner jag mig väldigt engagerad i Viscarias utveckling och framdrift.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Att få bygga allt från början. Med min erfarenhet av att underhålla, drifta och ansvara för processverk så har jag några ess i rockärmen. Jag får vara visionär och tänka utanför boxen och det uppmuntras! Det är så roligt att få utlopp för sina idéer och att vara på en arbetsplats där de har möjlighet att förverkligas. Det är också väldigt roligt att jag jobbar med människor som vill utveckla, testa och ha kul.

Varför är Viscarias arbete viktigt, tycker du?
Viscaria vill återöppna Viscariagruvan med hjälp av dagens moderna gruvteknik, vilket gör att vi kan bedriva hållbar gruvdrift redan från start. Sedan gillar jag att vi bidrar till lösningar på de stora utmaningarna, att vi tillför viktiga komponenter för samhällets elektrifiering. Känslan av att ha ett uppdrag som gör skillnad finns hela tiden med när vi jobbar och miljöhänsyn väger tungt i besluten vi tar.

Varför ska man jobba med Viscaria?
Viscaria är en väldigt bra arbetsgivare för den som vill jobba i ett värderingsstyrt bolag. Många arbetsgivare strävar efter att vara värderingsstyrda och Viscaria lyckas verkligen. Den som gillar att utmanas, ha roligt på jobbet och lösa frågor som ingen har svar på kommer att trivas här.

Har du någon hobby på fritiden?
Jag har åkt utför i hela mitt liv och testat skidsystem över hela världen. Med den erfarenheten kan jag bara konstatera att åkningen i våra trakter är den bästa: i Riksgränsen, Björkliden och Abiskofjällen. En topptur på skidor på den norska sidan av gränsen är också svårslagen. Vår familj har en stuga vid Nikkavägen. Därifrån brukar vi åka ut med skotern eller båten för att sätta oss att grilla på någon solig plats. Enligt min mening är den typen av upplevelser oslagbara.